DIALEKTORD
PÅ NORMERT NORSK

stuvin

treg, sær

Ubunde han-/hokj. Ubunde inkjekj. Bunde han-/hokj. Bunde inkjekj. Fleirtal
stuvin stuvint stuvine stuvine stuvine

Eksempel på bruk
Me vilde ha`n mæ kan, men han æ so stuvin at dæ æ ikkje sikkert han kjæm.

Tilleggsopplysningar

ein stuv er ikkje lett å flytte på

kan og si at han er ein "stuv"

gradbøygning

See also

Hør på dette ordet